Attacker och tjafs…

Oj oj… det här var inte roligt att möta när man är ute och reser! Attacker tjafs och strul kan ibland bara kännas för mycket – och kanske det finns något bakomliggande? Läs om Anette Anders upplevelse och reflektioner kring tillfällen som ibland är ”bara lite för mycket”.

/Eleonora Lahti, Bloggansvarig

 

“Jaså – det var konstigt !!!” röt den kvinnliga polisen ( det tror jag hon var) på polisens mottagning för pass. Hon spände ögonen i mig som om jag var en kriminell förbrytare på polisförhör. Man begärde nu, den andra gången vi förnyar våra svenska pass., att vi ska visa upp bevis på vårt amerikanska medborgarskap. Det räcker inte med att tala om när man blev medborgare. Det räcker inte med att vi står som svenska medborgare både hos Skatteverket och Migrationsverket och är födda här. Samt att detta blir vårt tredje pass (!) sedan vi började komma hem till Sverige regelbundet på somrarna. Man har aldrig frågat efter detta förr och de pass vi har nu är fortfarande giltiga.

Det som utlöste hennes utbrott var bara att jag sa till flickan som hjälpte oss, att vi säkert hade en kopia på certifikatet vi fick när vi blev amerikanska medborgare. Vi måste nämligen bevisa vilket år vi blev medborgare och det var det enda bevis vi kunde få fram. “ Kopia får man inte ha!!” röt kvinnan vidare. “Men vi blev tillsagda att alltid ha en kopia på det samt våra pass ligga hemma när vi är ute och reser”, sa jag lugnt – men förvånad över hennes ton. Det var dessutom inte hon som assisterade oss, utan hon la sig helt plötsligt i samtalet från båset intill. “FEDERAL LAG I USA SÄGER, ATT MAN INTE FÅR ANVÄNDA EN KOPIA PÅ CERTIFIKATET!” Nu tog hon i ännu värre. Hon ville väl visa att hon minsann kunde amerikansk lag! Efter en liten stunds dividerande om vad vi skulle göra nu eftersom dessa fanns i USA, och varför de begär detta nu och inte gjort det förut, frågade jag : “Så vi ska fylla i de här lapparna med personuppgifter om oss och våra avlidna föräldrar (!), samt lämna med certifikatet?” “ Jag har en färgkopia på det ligger hemma i Florida” säger nu Eric på kolugnt norrländskt vis. Har ingen aning om varför han sa det efter den salva hon lagt av. “ Går det bra om jag får hit den?” fortsatte han. “ Ja det går bra med kopian” säger nu samma människa som minuterna innan försökt ta ner mig totalt för att jag sa att vi hade kopior !!

Tala om ett förvirrande samtal.

Vi fick en ny tid för att komma tillbaka och gick ut – fyllda av en märklig obehagskänsla. Jag var ärligt talat gråtfärdig. Vi kände oss ovälkomna och illa behandlade. Det var grått, kallt och regnigt den här morgonen för ett par veckor sedan. Vi tittade på varandra och sa: “ Vi vänder ! Vi åker tillbaka hem till Florida! ” Så kändes det .

Den märkliga känslan var lite djupare än att det bara var en människa som kanske vaknat på fel sida. Eftersom hon var så motsägelsefull, undrade man vad som orsakade detta obehagliga utbrott. När någon hoppar på en så oväntat, elakt och utan anledning har man anledning att undra.

Jag upplevde det ganska omedelbart som en demonisk attack. Vi hade precis innan vi åkte varit med om ett härligt möte i Florida. Fått förbön inför vår resa till Sverige, handpåläggning och profetia. Guds kraft var fysiskt påtaglig – en underbar stund! En injektion av Guds Andes inspiration som vi båda behövde – men kanske särskilt jag.

Det är inte första gången vi är med om något liknande. Det var efter att vi hade upplevt väckelse i vår hemförsamling i USA -93. Vi satt runt ett kaffebord och fikade…..hade det trevligt med vänner……berättade lite om vad vi upplevt. Så helt plötsligt kommer en människa som tydligen “tjuvlyssnat” från ett annat håll i rummet. Hon är mycket upprörd, ilsken och skäller ut oss för vad vi upplevt. En kristen människa som var en bekant till oss . Men det här var mycket oväntat. En attack. Förvånande.

Min mycket Gudfruktiga väninna jag hade i Lakeland benämnde liknande händelser som en “kollision i andevärlden”.

Ef [6:12] “ Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andemakter i himlarymderna”

Vers 13: Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt”

Det vi upplevde denna gråa, kalla morgon kanske kan tyckas vara en bagatell. Men strul som vill få en att tappa fokus på vad man egentligen ska koncentrera sig på , är en del av en andlig kamp. Till saken hör, att vi också hade en hel del strul med andra praktiska saker när vi kom – redan innan detta hände.

För att klara av att leva i nutiden, med alla dess utmaningar, krävs det mer än någonsin att vi ikläder oss Guds vapenrustning. Vi har ett uppdrag – vi har en uppgift – vi behöver mer av Den Helige Andes smörjelse. Vi behöver färsk olja från himlen! Tro inte att vi annars i längden kan stå pall för vad som komma skall. Vi behöver vara skärpta i anden. Även om det kostar en attack lite då och då.

Vers 17-18: “….grip frälsningens hjälm och andens svärd som är Guds ord, Gör det under åkallan och bön, och be i er ande var stund.”

Att be i anden är en nyckel. Har du ett bönespråk med tungotal så använd det. Det är effektivt. Mycket effektivt till och med!

Nu sitter jag och skriver ute, en ljum försommarkväll i ett vackert Sverige Det känns nästan som om man är i Florida…… vi stannar här hela sommaren……ska försöka tjäna Herren på vårt vis….vi åker inte tillbaka!


Anette Anders

2017-05-29T21:17:28+00:00