Är det värt allt slit?

Det finns tider för allt, och årstiderna för oss vidare på olika sätt i livet. Hur har din sommar varit och hur går tankarna inför framtiden när du tänker på allt arbete som läggs ner på både det ena och det andra? Är det verkligen värt all möda…? Anette Anders delar här sina tankar och upplevelser.

/Eleonora Lahti, Bloggansvarig

Sommaren är över och hösten har snabbt gjort sin entre. Medan regnet smattrar mot taket på vår lilla sommarstuga och det svarta mörkret sänker sig utanför fönstret, blickar jag tillbaka på sommaren. En sommar som inneburit många och ofta långa resor med möten och konserter. Den har varit annorlunda. Inga barnbarn som kommit och knackat på dörren i år för att kolla om det finns nybakade bullar. Eller godis! Tråkigt. Någon eller några av våra barn med familjer brukar komma några veckor på sommaren. Regn, kall vind även om solen varit framme, och som resultat mycket få dagar som man har kunnat sitta ute och äta frukost eller lunch. Det är ju annars det mysiga med sommarstuga! Att sitta och “lyssna” till tystnaden, ibland avbruten av fågelsång.

Fler rådjur än vanligt. En hare som nästan är tam. 6 luriga skator. Alla ser vår tomt som ett smörgåsbord – färdigt att ätas upp ! Glöm pelargoner som står i krukor på marken……de ryker så fort en knopp visar sig. Haren mumsar i sig våra evergreens i rabatten och sprätter upp den. Ingen ide att plantera nytt.

Det har känts som om det vilar ett moln över Sverige i år. Lite odefinierbart. Tv programmen har blivit allt frimodigare med sin ogudaktiga och ibland rent hädiska framtoning och agenda – och de verkar få hållas. Terrordåd har avlöst varandra. Några kilometer från vår fridfulla idyll, bränner man bilar, knivhugger, skjuter och rånar. Risken finns att man vänjer sig så mycket att man inte bryr sig om att reagera. Kanske vi har fått en ny normalstandard?

Men det finns många ljuspunkter när jag ser tillbaka på sommaren. Alla framträdanden har varit ljusa och positiva – mötet med publik och vänner. Här är några tillfällen som lyser lite extra:

——Båtturen i Göteborgs skärgård på våra vänners mycket stora segelbåt. Strålande sol. En grupp av inbjudna vänner – god gemenskap. God mat. Strandhugg för att inhandla färska skaldjur. Bönemöte. Sång till dragspel som fick passagerare på båtar runt omkring att ställa upp sig i en rad och lyssna…..Sömnen infann sig med vågklucket på kvällen. Härligt!

——Jag kan fortfarande höra inom mig den brusande orgeln till den första psalmen som vi sjöng i en fullsatt Klara kyrka:
“ Gud är trofast, så ljöd sången, bland Guds folk i forna dar. Samma sång från tid förgången, tonar ännu lika klar. Han som förr sitt folk välsignat. är för oss densamme än. Gud är trofast, Gud är trofast! Sjung det om och om igen!”
Åh vad länge det var sedan vi sjöng den sången! Jag var bara tvungen att lyfta mina händer i slutfrasen när jag sjöng med – för Han ÄR ju trofast! I Klara kyrka går det alldeles utmärkt att göra så, Där är det frihet .

Vi hjälpte till med förbönen framme vid altaret under gudstjänsten. En kvinna kom och böjde knä framför mig. Hon ville få kraft att arbeta bland behövande. När jag lade handen på henne och bad, kom det som en kraftig ström ovanifrån genom mig och över till henne. “Kände du det där?” frågade jag. Svaret var ja. Hon hade fått kraft och del av smörjelsen att kunna tjäna. Andens närvaro var påtaglig i hela gudstjänsten där vi sjöng, ledde lovsång och vår vän Carl Erik Sahlberg predikade.

——Flickan som blev frälst under första sången Eric sjöng i Kristet Center Götene: “Om du bär på frågor, som du ej har svaret på. Missmod hotar gripa dig och ingen hjälp du får. Minnen du vill glömma, ger dig ångest i din själ. Men en sak vill jag säga dig: Jesus gör allt väl! Jesus Han är svaret….!” Hon hade kommit med sin nyfrälste pojkvän. “ Varför har man inte gjort det här förut?” sa hon

I samma möte sitter en familj från Albanien. Pappan har fått ett öga bortskjutet och hela ansiktshalvan är deformerad. Det var ett mirakel att han överlevde. Det pågår inbördes strider i byarna därborta. Familjen hotas nu av utvisning . Under förbönsstunden ser jag plötsligt in i tonårsflickans mycket vackra ansikte. Hon säger “ Be för min familj – be att domaren låter oss stanna här!” De hade fått avslag två gånger. Hela familjen kom fram för förbön. Skönt att makten finns hos Gud. Själv känner man sig maktlös. Man blir minst sagt förvånad och upprörd över vilka som utvisas och vilka som får stanna i landet!

——Sista gudstjänsten för i år var i Aspnäskyrkan, Järfälla. Mycket vältalig och underbar publik och framdelen av kyrkan fylldes av längtande när vi gjorde inbjudan till förbön. “Känner du igen mig?” En dam satte sig bredvid mig efteråt. “Nja…….nej?” “ Åsa!”sa hon. Javisst!!! Det var ca 45 år sedan. Åsa är från min hemstad och vi studerade båda vid Musikaliska Akademien i Stockholm. Hon hade en stor talang som sångerska och spåddes en lysande framtid. Den här onsdagen mötte jag henne i korridoren på skolan. Med tårfyllda ögon ställde hon en fråga – det var något om livets mening. “Vill du följa med mig till Filadelfia ikväll?” sa jag. Det var ovanligt för mig att göra så. Det ville Åsa. Vi hamnade på läktaren bedvid evangelisten Barbro Wallin. När mötet gick mot slutet började Barbro be och tala tungomål lågmält, men hon hördes väl. Alltför väl tyckte jag! “ Gode Gud, “ tänkte jag. “ Hur ska det här gå? Åsa kommer att skrämmas bort!” Jag frågade henne:” Vad tycker du om det här då?” Hon förstod vad jag menade. “ Det vänjer man sig väl vid!” sa hon. Jag drog en lättnadens suck. Inbjudan till frälsning gick ut från talarstolen. “Vill du bli frälst?” frågade jag. “ Ja, det vill jag!” Vi gick ner till första bänken och jag bad med henne. Åsa blev frälst. Vi har inte träffats på alla dessa år! Underbart att se henne igen – bevarad i frälsningen och aktiv i kyrkan!

Vi kämpar. Ibland är orken på noll och man undrar om det är värt allt slit? Det finns en amerikansk sång som heter “ It will be worth it all, when we see Jesus!” Evighetsperspektivet ger fortsatt inspiration. Om jag så bara får rädda en människa till evigt liv med Jesus, ger det lön för mödan !

Anette Anders

2017-08-25T13:33:40+00:00