Skapelsen, inkräktare, förvaltare och misstro är ord som talar om hur allt började. Och sedan kommer tillbedjan och räddningsplan. Hur hänger att detta ihop – och vad har det med oss i vår tid att göra? Anneli Nilsson ger dig en målande beskrivning om hur vi kommer från en fallen värld till fullständig upprättelse, här och nu!

/Eleonora Lahti, Bloggansvarig

Vet du att tillbedjan har funnits med från begynnelsen som en förutsättning för liv?
Att den är med i Guds frälsningsplan
och nyckeln till vår framtid?

Men det handlar grundläggande inte om en sång i kyrkan. Hur menar jag nu?

_

”I den grundläggande uppenbarelsen som Gud vill ge till sin skapelse finner man…
att tillbedjan är själva förutsättningen för människans förmåga
att kunna ta emot och leva inom

Guds plans väldiga möjligheter och rika välsignelser”

J Hayford,
ur boken Worship His Majesty

_

I begynnelsen

(ett vittnesmål från den himmelska teaterscenen)

Scenen är öde, mörk och tom.

Då plötsligt kommer den Ende som existerat sedan evighet ut från vänstra vingen.- Vardeljus!

Anden fyller utrymmet med en ljudlös och lätt men ändå mäktig och virvlande dans.

Genom mästerkonstnärens ord skapas så vår jord…land, berg och vatten. Ett ord fyller det med grönska… ett nytt ord skapar allt liv.
Träd och buskar – de vackraste blommor, fåglar, fiskar – de märkligaste djur. Och så börjar det höras….

(ett vittnesmål från den himmelska teaterscenen)

Scenen är öde, mörk och tom.

…ljudet av liv är öronbedövande.

Det hoppas och springs över bergen… det sjuder av liv i haven… det sjungs ikapp i träden… – Vilket bländande konstverk av färger, vilken symfoni av aldrig tidigare hörda ljud!!!

Men trots denna mångfald verkar allt hänga ihop som genom en tunn röd tråd. Man kan se den om man tittar ordentligt…man kan höra den om man lyssnar

… tonen av evigheten
…hyllningen till Skaparen

..som en del av fotosyntesen Minut efter minut, timme efter timme…en ny dag följer på den andra.

Plötsligt annonseras:
– ”Låt oss skapa människan till vår avbild…”(1 Mos [1:26])

Allt blir tyst, som i förväntansfull givakt, då den Evige skapar den första människan av jord, och väcker honom till liv med sitt eget eviga andetag.
När människan öppnar sina ögon för första gången går ett sus genom den himmelska salongen.

Så ser Skaparen på honom och säger:
– ”… fyll jorden och lägg den under dig, regera över allt skapat”

(1 Mos [1:28])

Hörde jag rätt?
Allt som skapats så unikt och fantastiskt ges till människan att förvalta?
Det är svårt att ta in denna plötsliga och obegripligt stora kärleksgåva. Hur ska detta gå? Kommer denna omogna oerfarna nyligen skapade varelsen förmå att regera på jorden?!
Ja, han får ju en livskamrat…så de kunde kanske hjälpas åt…

Men det var ju en liten hake. Lydnad och tillbedjan…

…och historien har visat att människan missade det. Hon missade tillfället där det hade passat sig för en hyllning till sin skapare. Hon missade förståelsen om underordnade och tillbedjan (Kapitel 3 har vi väl alla läst?).

En rätt grund

”Ät inte av trädet…gör ni det så kommer ni att dö”- 1 Mos [1:15]

______

Genom de allra första kapitlen i bibeln lägger Gud i sin visdom tillbedjan som grunden för ett framgångsrikt liv…som nyckeln till livet och dess oändliga potential.
En underbar hemlighet som steg för steg skulle komma att visa sig allt klarare.

Så har Gud ordnat det i sin visdom. När vi närmar oss den Evige i enlighet med hans ordningar kommer han att anförtro oss mer.
En första test i lustgården:

• `Shama` (hebr. ) – att höra, lyssna; att hörsamma – att respektera, lyda, att ära

Att hörsamma Gud är att ära Gud.

Denna äran – som naturen redan sjunger…är ingen speciell sångstil…är inte heller beroende av begåvning. Den kan aldrig ges till någon annan – den tillkommer endast Skaparen själv.
En grundinställning i hjärtat som handlar om att erkänna den Evige. Som Skapare, Gud och Fader.

Vi erkänner – Han ger oss liv:
– en obruten gemenskap, ett liv i evighet, överflödande välsignelser, styrka och beskydd.

Ja, allt det som behövs för liv och leverne och i att förvalta jorden!
Inget skall fattas. (5 Mos 11:8-16, Psalm 23)

Det borde vara lätt att ära Gud…

” När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat
vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom? …med härlighet och ära kröner du honom.
Du satte honom till Herre över dina händers verk…”

Psalm 8:4-7

Ohörsamhetens konsekvens

Det som hade börjat som en helt underbar saga hade kunnat fortsatt i tid och rum. Kallade till ett liv i tillbedjan och till att åtnjuta all Guds godhet.

Riktlinjerna de fått var ju inte svåra men de valde att inte lyssna. I efterhand kan det synas naivt – men visar trots allt på en svår nöt för den mänskliga själen.

…hon vill helst bestämma själv.
Man behöver lära sig att böja sin själ för att få del av Guds liv.

Adam och Eva hade börjat hörsamma något främmande. En inkräktare i lustgården som slingrade sig runt bland skuggorna med ett enda syfte – att förstöra Guds planer.
Han viskar misstro för att skada tilliten – alliansen mellan Gud och människa – i ett försök att hindra Guds rikes utbredande. Det verkar fungera.

”Adam, det ser spännande ut…kanske det ändå erbjuder en stjärnglans vi saknar?” Konsekvensen blev förödande. En förtroendekris och en avgrundsdjup spricka mellan himmel och

jord.

Återinsatt tillbedjan

Förlorade barn, förlorat paradis. Är sagan slut nu?

Säkert är Gud både förkrossad och arg men också med en evig kärlek som inte kan tiga still. Men det Han gör nu förvånar…det är

”inget bevisande av kraft, ingen uppvisning av kosmisk allsmäktighet.. …istället ger han dem alla en introduktion till

en lektion om den ödmjuka konsten av tillbedjan”

(J. Hayford)
Varför inte använda sig av den kraft och förmåga man har för största effekt? Men det ligger en stor

himmelsk prinicip och hemlighet dold här…
..all kraft flödar och får näring genom tillbedjan….

……..

Naturligtvis talas dom ut över bedragaren och människan måste lämna lustgården. Men när Gud sätter igång sin räddningsplan gör han det enligt himmelska ordningar:

Fienden kom in i skapelsen genom människans brist på tillbedjan
(olydnad, ohörsamhet)
– ordningen ska återskapas genom hennes återupprättade tillbedjan (lydnad).

Planen kommer ta lite tid och den är än så länge är hemlig…men fienden kommer så småningom att bli smärtsamt uppmärksam på den.

Frågan är dock…
Kommer Gud kunna hitta någon som hörsammar och ärar Gud (Shama) som kan ge himmelriket och sig själv en ny start?

Fortsättning följer…

/Anneli Nilsson
Bachelor in Creative Arts

____________________________________

page4image5801488

* ”Shama” = Att lyssna, höra, lyda
lyssna uppmärksamt av intresse, lyssna för att förstå

lyssna för att ge medgivande, ge tillåtelse, att erkänna att överlåta sig, att lyda, att underordna sig

”Shama” (eller Shema ) är också grundläggande i den judiska tron.
Sh`ma Yisrael eller bara Shema. ”Hör, o Israel” är de första två orden i den judiska Torahn (Tanach, Gamla Testamentet, 5 Mos. 6:4-9, [11:13]-21 och 4 Mos. [15:37]-41) och används i alla judiska böner och gudstjänster.

Citat ur Jack Hayfords Worship His Majesty (1987 och 2000)