Estraden för det gudomliga på jorden

I alla Birgitta Yavari Ilans blogginlägg under årens lopp finns en övertygelse, trohet och uthållighet att aldrig ge efter eller ge upp, då det gäller Israels existensberättigande, frihet och trygghet. Och kärleken till Honom som gett det judiska folket detta landområde är drivkraften. ”Det finns en kärlek…”

/Eleonora Lahti, Bloggansvarig

Jag bor på en utvald plats med gångavstånd var faktiskt böner är stoppade in i en tempelmur, var heligt krig av tro, blod och arv fortfarande är placerat utanför vår ytterdörr.

 

Min passion för Sion har inte slocknat, och jag är beredd att, där det behövs, lägga mig ner som en bro över mörka vatten.Alltefter hur Israel behandlats har antingen den utlovade välsignelsen eller förbannelse följt.

 

“Och jag skall på den tiden sätta mig i sinnet att förgöra

alla folk som komma mot Jerusalem.

Men över Davids hus och över Jerusalems invånare

skall jag utgjuta en nådens och bönens ande…”

Profeten Sakarja

 

När man i Europa i dag är ockuperad av iden om ett återupprättat Palestina, vill jag höja min röst för Sions skull. Oavsett min aktivism, med dess framtid att vara som en brinnande fackla, vill jag varken sakna sanning eller barmhärtighet.

 

Genom historien har det funnits de som stod handlingslösa bland dem som kunde ha agerat, likgiltigheten bland dem som borde ha vetat bättre och tystnaden av rättvisans röst när den skulle ha räknats som mest. Det gjorde det möjligt för ondskan att lyckas på det mest fasansfulla sätt. Fastän det inte fanns något upprörande rop, som kunnat uppfylla världen och stoppat det kränkande våldet mot överträdelserna under Andra Världskriget, reste sig det judiska folket upp från avgrunden av Förintelsen, allvarligt skadat men ändå vid andning – skapade skönhet ur aska, fått öknen att blomma och sänt ut söta dadlar, mangos och avokadon runtom världen.

   Israel är nöjd med den jämförelsevis oansenliga arvedelen – estraden för det gudomliga på jorden – den lilla smala bit av öknen; det land som så länge låg öde och kargt och sörjde sitt folk i förskingringen.

 

Mandatet Palestina som var av både judar och araber bebott, blev av Förenade Nationerna uppdelat till Jordanien och Israel. Hur många fler stater vill man göra av det? Skulle man möjligen då göra eget land för Samerna i Skandinavien eller Palestinierna i Malmö? Det är intressant att ha Jordaniens kung Abdullah citerad: ”Vårt rike kommer aldrig att vara Palestina.”Skulle då Israel vara det? Israels styrka ligger i att veta att detta land gavs av Gud. Som Golda Meir sa, ”Utöver allt annat, detta land är vårt eget.

 

Att ta en aktiv del i den judiska nationen är ett privilegium som det är en utmaning. I varje generation finns samme drake med samma onda plan; den ändrar bara namn och utseende. Är då tältet för litet eller striden för stor? Även om Israel är litet, jämförbart med Småland eller Kruger Park – trots sin skenbara svaghet som kan vara en fördold styrka – så är manipuleringen med Guds plan för Israel inte att fladdra med. Israels kritiker bland nationerna stöder den historiskt upprepade illusionen att terrorn i världen snabbt skulle ta slut, om bara Israel betalade priset för det.

 

Medan allt fler Palestinier i dag uttrycker allt vanligare att man önskar förbli en del av Israel – En Stat – lösningen. Jämfört med grannländer där arab förgör arab i skal man inte kan räkna, har palestinierna både frihet och förmåner i Israel som få platser på jorden kan ge.

 

Man kan inte dela upp det utlovade landet och komma undan med det. Jerusalems stenar bär vittnesbörd som hundra vittnen – och förblir ändå ljudlösa. Och då stenarna tiga, vill jag det inte.

Be för Jerusalems fred och må det gå dem väl som älskar henne,

Birgitta

forsakenotyourheart@icloud.com

 

Mitt livs historia, Mitt Hjärta Tog Vägen Om Jerusalem, finns både i bokform och som talbok, 12 tim. MP3CD. Också 2017 och 2018 konst kalender finns via:

anitha.risberg@reagea.se

www.reagea.se

Anitha Risberg, 070 69 49 307

2017-09-18T17:07:43+00:00