Hur står det till med oss i denna tidsåldern digitala värld? Nya företeelser och vanor har börjat styra inriktingen i vårt tänkande och våra handlingar. Och börjar vi hamna på hal is där vi tappar fotfästet om vad ett och annat egentligen handlar om..?
Här kommer Urban Johanssons inlägg: 
/Eleonora Lahti, Bloggansvarig
”I varje generation har det funnits medelålders män som sagt ”Det är en märklig tid vi lever i”. Det är i denna stolta tradition som min lilla text inleds. Vi umgås via skärmar även när vi sitter bredvid varandra. Jag har sett mängder med bilder på museibesökare som suttit framför mästerverk men i stället stirrat på sina mobiler. (Och ja, jag har stirrat på dessa bilder på min mobil.) Jag, och säkert du också, är smått beroende av att kolla om någon gillat det vi lagt upp, inte bara en gång per dag.

Jag undrar om Jesus skulle ha haft Facebook. Jag undrar vem av hans lärjungar som skulle fått ansvara för hans Twitterflöde. Jag undrar hur många LIKEs han skulle ha fått en dag som denna. Möjligen skulle han ha hoppat på allt detta och lite till, kanske skulle han ha delat sina bästa före-och-efter-bilder på fem bröd och två fiskar som mättade tusentals, #brunch.

Fast kanske ändå inte. Är det något som kännetecknar honom så är det väl hans osjälviskhet, hans vilja att att alltid sätta andra före sig själv. Och är det något som kännetecknar vår sociala-medier-generation så är det väl det motsatta.

Vi simmar motströms som kristna. Att filtrera sitt liv genom Kristus har väl aldrig varit helt enkelt. Det borde det vara, kan man tycka, det finns så mycket positivt och instinktivt gott i de ord han sa och det liv han levde, hur han inte bara betraktade utan faktiskt SÅG varje människa och mötte dem där de var. Tänk på den värme med vilken han behandlade den prostituerade, den sjuke och den irriterande ungen som hade svårt att sitta still under gudstjänsten. Men så hade han den där
andra sidan som tog sig uttryck i ord som ”Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, men den som mister det skall rädda det” – konstiga, extrema uttryck. Vad skulle det vara bra för?

Kanske ville han bara, på sitt säregna och poetiska sätt, försöka inpränta i oss att det viktigaste vi kan göra är inte att, som en modern Narcissus, förälska oss i skärmens bekräftande spegelbild och leva för oss själva och för nästa bekräftande pling, utan lyfta blicken och SE den som de flesta (i bästa fall) bara betraktar, flyktingen, den mobbade, det annorlunda jobbiga barnet med diagnos.

Rätta mig om jag har fel (vilket jag inte har): tro är inte att leva som ett svin men avsluta sina tal med God bless you. Nope. ”Allt beror på huruvida man har en tro som är verksam genom kärlek.” Jag har inte kommit på det själv, det sades av en man som gav sitt liv för denne Jesus, en Paulus från Turkiet.

ALLT beror på! Kan jag få en LIKE på det? Jag kollar senare idag.

/Urban Johansson

Örnsköldsvik