Har du kommit igång med det du egentligen vet du ska göra?

Vanligtvis presenterar jag här våra olika bloggare på Sveriges Kristna Radios hemsida, men idag ska jag bjuda in dig i min egen blogg In My Living Room. Varje tisdag kan du också lyssna till mina radioprogram kl. 9.00 och 21.15 (R) där jag även spelar min musik. Välkommen!

/Eleonora Lahti

Har du bejakat den kallelse/uppdrag som Gud har gett dig i ditt liv? Vågat erövra den – fastän andra kan tycka, tänka och tro en massa? Det är inte självklart enkelt, jag vet, men det är nödvändigt!
Jag skulle vilja ta dig med till en av mina kemilektioner i åk.9 för att ge en liten liknelse.
Vi går igenom atomnummer, atommassa och isotoper (vad det nu är undrar endel av er). Jag visar en film på en nobelpristagare, Willard Libby, och hans väg till sin upptäckt. Några år innan andra världkriget fick han en ide´.
-”Kan det vara så att man kan vrida klockan bakåt i tiden för att datera gamla föremåls ålder?”
Kriget kom och andra uppgifter väntade för denne kemist, men efter kriget tog han upp sin forskning igen, men INGEN fick veta vad han höll på med. Hans ide´var alldeles för galen insåg han, för att han skulle våga berätta om sitt projekt. Ingen skulle tro på honom, hans anseende som forskare skulle bli ifrågasatt och han kunde bli offentligt förlöjligad.
Han arbetade på, och när han samlat all fakta och alla bevis för sin teori, offentliggjordes hans forskning med dunder och brak. Kol14 – metoden var ett faktum och ingen kunde förlöjliga och ifrågasätta metoden, och ett nobelpris väntade honom några år senare.
Jag talar med mina elever om att inte saluföra sina innersta drömmar och önskningar för lättvindigt. Andra kan faktiskt klampa in och säga att ”det klarar du aldrig, det är för dyrt, det är för få som är intresserade så det går nog inte”, eller så får man en tveksam blick som fullständigt dödar en spirande tanke…
Ända sedan barndomen har jag levt med tanken, drömmen – jag vill idag kalla det för kallelsen – att jag är sångare. Inte för att jag är speciellt duktig eller unik, utan just därför att jag är kallad i den uppgiften.
Och det har inte varit lätt….
Hela mitt liv hade varit sång och musik fram till jag var 35 år (fast min utbildning är ämneslärare). Allt var självklart och många olika dörrar öppnades (bl.a ”Hela Kyrkan Sjunger” i min ungdom) allt eftersom.
Men så….
Ja, det är nästan oväsentligt, eller så är detta hela grejen…
Hur som helst…
Jag var påväg att bli 50 och hade inte sjungit på nästan 15 år. Det fanns inga skandaler, tjaffs eller strul på vägen, men det var som om allt bara ströps – och jag fanns inte längre på banan…
Och jag har försökt att förstå, men inser att man inte begriper allt här i livet. Då får man försöka lämna och gå vidare.
🍁🌟🍁
Var desto ivrigare att göra er kallelse och utkorelse fast.
Gör ni det skall ni aldrig någonsin snubbla och falla.
2Petr. [1:10]
🍁
Så får jag en hälsning:
”Eleonora, du har inte sjungit färdigt!”
Det är skillnad på uppmuntran (för det har jag nu och då fått under årens gång) och ett profetiskt tilltal. Jag inser att jag anpassat mig till människor, grupper och system och bara gjort det andra sagt att jag ska göra. Märkligt fenomen och kultur.
Kan det vara så att man själv kan ta initiativ och tro att Gud talar, ger ideer och vill använda en? Kan det vara så…?
Jag vill uppmuntra dig att tro på Guds tilltal in i ditt liv. Så lätt det är att vänta, vänta och vänta…. Visst ska vi göra det också ibland, men många gånger är det GÅ!!!!!
Jag började med enkla bönesamlingar här hemma med några av mina musikervänner som hade liknande erfarenheter. Vi började uppmuntra varandra utifrån Guds Ord. Att jag inte gjort det tidigare… för det var inte lätt att ha fått höra (av en pastor) att man ”kunde måla in sig i ett hörn” om man lät drömmarna (/kallelsen?) leva vidare…
Jag gläds att kunna säga att jag nu är inne på min fjärde inspelning. Jag har rest i Asien och Afrika och framtiden har jag ännu inte sett.
MEN: Jag måste vara i rörelse och inte bara vänta – och det gäller dig också! Det kosta pengar, tid, energi och kraft, men är det inte detta vi lever för?!!
Våra liv handlar inte om att vi måste prestera och visa upp saker, för det kan vara ena diket i att tjäna Gud. Det andra diket kan vara när vi gör saker för egen vinning, och ”utnyttjar” vårt uppdrag. 
🍂🌟🍂
Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
de som har dina vägar i sitt hjärta.
När de vandrar genom tåredalen
gör de den rik på källor,
och höstregnet höljer den med välsignelser.
De går från kraft till kraft,
de träder fram inför Gud på Sion.
Ps. 84:6-8
🌟
Kanske jag med mitt lilla vittnesbörd här i bloggen kan hjälpa någon annan.
Jag hoppas det.
Uppdraget är stort
och kallelsen går ut…
/Eleonora Lahti
Uppsala
Ur min blogg: In My Living Room
2017-10-16T21:29:43+00:00