Player

Helgade Lerkärl

0

Alla har vi väl upplevt svaghet och otillräcklighet – och då inte bara en gång! Vi strävar och står i, för att klara av jämförelser och krav, medan det finns en annan måttstock i Guds verktygslåda. ”Han vill rädda oss när vi faller i samma grop om och om igen. Han ser vår nöd och kallar oss ut ur ett liv utan mål och mening.” En uppmuntrande och livgivande text av Anneli Nilsson.

/Eleonora Lahti / Bloggansvarig


______________

Vi är den levande Gudens tempel 2 Kor 6:16

Men denna skatt ha vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss

2 kor 4:7

____________

Människan som ett lerkärl – det kan man nog förstå. För trots att hon är en spegel av Guds vishet och skönhet – är hon till så bräcklig och skör.

Men heligt tempel i samma sammanhang är nästan svårt att ta in. Till det yttre verkar de som fullständiga motsatser…likt en gåta som väntar på svar.

Ett kärl av lera
ett tempel med stänk av guld

Det krossas så lätt
men förevigt heligt

Men gåtan är ingen hemlighet, det är den himmelska sanningen och nyckeln till allt andligt liv.

_______

Av jord kommen

Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden 1 Mos 2:7

Liknelsen om lerkärl hjälper oss att ha en sund syn på oss själva. Och vi är ju verkligen av jord. Vi är inte stjärnan, utan bägaren som håller den. Vi är åsnan som fick bära Jesus in i Jerusalem. Det är inte oss himlen jublar åt – utan Herren som bor i oss – och verkar genom de gåvor han gett.

(Värt att begrunda i denna idol-stinna värld.)

I all ofullkomlighet finns det en genuin skönhet som denna världens stylister eller proffs aldrig kan övertrumfa eller kopiera. Det blir bara hårt och utan kontakt med himlens pulserande hjärta.

Det världsliga tänkandet värderar människor efter prestation och perfektion i det yttre – och levandes i den ytligt glittriga världen är det lätt att förakta det sköra, genuina och bräckliga. Men vi ska inte förakta oss själva, eller andra, för det ofullkomliga. För det var ju så Gud skapade oss.

Och han hade en tanke med detta.

Gud som är helig, evig på den himmelska gyllene tronen, är också en krukmakare som älskar att arbeta med lera.

”Av jord kommen…jord ska du åter bli” 1 Mos 3:19

Lerkärl, ja, det är vad vi är, med våra olika personligheter, gåvor och spridda erfarenheter. Det innebär att vara bristfällig, och inför både Gud och människor erkänna vårt fullständiga beroende av honom. I den ärligheten blir också vårt hjärta skyddat ifrån stolthet.

…himmelsk visdom
Och i den ärligheten kan vi också på djupet möta varandra.

En smutsig jord

Lerkärl är vi. Och vi vandrar på en smutsig och fallen jord…

När Fadern förberedde sin frälsningsplan för mänskligheten valde han också att låta sin son själv bli född rakt in i detta vackert bräckliga, men också i det fallna. Helgad för Guds eviga syften, men också in i det timliga, sköra, sårbara. Gud föds då fysiskt in i människans jordiska villkor, i ett enkelt, och troligtvis smutsigt stall.

Tillvaron för människan kan vara just så…som oftast långt ifrån glamoröst. Jesus vandrade på jorden och blev säkert smutsig om fötterna ibland.

Han lekte säkert som en vanlig pojke, lärde sig snickra som sin far. Han levde i det naturliga, och förmedlade liv ifrån himlen genom det vardagliga. Han började i det lilla, men ryktet gick ut och fler kom för att höra honom och bli förvandlade. Han slog aldrig på stora trumman för sig själv – han krävde inga palats, avböjde kungakrona och vandrade bland vanligt folk. Han sa: inte min vilja utan din…i överlåtelse till kallelsen från himlen (Luk 22:42).

Detta bräckliga timliga lerkärl i en fascinerande sammansmältning med det eviga heliga.

”Och ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet.”

Joh 1:14

Med en himmelsk närvaro av kärlek och omtanke…med under som förvandlade liv.

Jesus försakade världens erbjudanden… …och himmelriket följde.

_____

Kallelsen befriar

Det vardagliga livet på jorden kan nog vara vackert, men ofta är det strävsamt, komplicerat och svårt. Många lever ett helt liv helt utan sann glädje. Ofullkomliga varelser i kontakt med fallen värld.

Det är synd om människan, sa Strindberg.

Jag skulle nog hållit med om jag inte fått tag på min egen räddning. För mitt i livets mörker förmedlar Gud tro och hopp till oss, då han kallar oss till något högre än att bara under vår jordatid bli dammiga under fötterna. Han vill befria oss från en vandring i cirklar i en medioker öken, eller en meningslös jakt efter kickar i storstadens djungel. Han vill rädda oss när vi faller i samma grop om och om igen. Han ser vår nöd och kallar oss ut ur ett liv utan mål och mening.

…och Han gör det på ett förunderligt sätt.

Gud i himmelen utväljer det bristfälliga lerkärlet som en boning för sin evige och helige Ande. Detta enkla spruckna lerkärl ska bli en plats för helig tillbedjan! Ett heligt tempel. Man skulle ju kunnat förvänta sig att han valt ett palats eller en vacker guldvas av många karat för ett sådant jobb. Detta beslut kunde ju bara vara drivet enbart av kärlek till det han så ömsint en gång skapat. Egen vinning kan jag inte se…bara att längtan efter nära gemenskap måste varit större än någonting annat!

Många dåraktiga beslut har tagits i kärlekens namn…kanske denna dock är den största….men ändå…

Det absolut vackraste jag vet.

Tillbedjan – vårt hopp

Guds erbjudande till helig tillbedjan är det som befriar. Kallelsen till tempeltjänst är vårt hopp, och värd evig förundran…

Den räddar människan från självförakt eller bara meningslös rundgång. Detta utfall av Guds kärlek var det som lyfte mig upp ur gyttjan till att se

långt vidare än min egen horisont. Ja, när vi böjer oss ned och erkänner sanningen om vår egen brist, istället för att putsa frenetiskt på fasaden – då välkomnar Gud oss in till något långt härligare än vad vi själva någonsin kunnat åstadkomma, eller i fantasin ens kunnat drömma. När vi svarar ja och i ödmjukhet sträcker våra händer till himlen förvandlas allt…

Tillbedjan är det som gör skillnaden mellan liv och död, evig mening eller meningslöshet. Det yttre kan se ut att vara detsamma; samma lerkärl, samma utmaningar, samma jord, samma människor. Men på insidan är allt förändrat, och ljuset gör att vi nu ser Guds närvaro i allt.

Helig tillbedjan ger vår egen hydda, och jorden runt oss, ett annat skimmer.

_____

Tänk…

Vi är satta att leva mitt i denna mycket fascinerande mix. Ett mysterium – precis som det är svårt att förstå att Jesus var både Gud och människa…

Tillbedjan av en helig Gud – det utrustar oss dödliga till att bli något vi annars aldrig kunde bli. Ja, för det ofullkomliga brustna lerkärlet finns det full kraft att hämta; en styrka långt bortom vår egen begränsning!

Fulländad välsignelse, men vi måste komma ihåg…

”Hans kraftfulla eviga välsignelse ges bara till de allra ringaste kärl”*

*okänd författare

_______________________________

Anneli Nilsson
Dansare, Bachelor in Creative arts

 

Bibelstudium/ Människan som lerkärl

– 1 mos 2:,7, 1 Mos 3:19, Job 33:4,6, – Ps 103:14, Jes 64:8, Rom 9:20

Den helige andes tempel
– 1 Kor 3:16, 6:19-20, 2 Kor 6:16

Lerkärl och tempel
– 2 Kor 4:7, 5:1

Share.

Leave A Reply