Ibland kan våra föreställningar och förutfattade meningar verkligen vara ett hinder för oss. När den samaritanska kvinnan, som Pia Lind berättar om här,  lämnade det åt sidan, började hoppet att spira och en tro på framtiden kom över henne. Kanske är det dags att lämna ett och annat för att få del av det verkliga livet?

Eleonora Lahti, bloggansvarig

Jag tänkte just på den samaritanska kvinnan i John 4 som träffade Jesus vid brunnen, Guds lamm som hade makten att lösa henne från alla hennes synder och sätta henne fri för evigt! Men när de först träffades fattade hon inte riktigt vem han var, så hennes agerande var mycket pinsamt och fyllt av fördomar. I hennes ögon var Jesus endast en Judisk man som samariterna inte umgicks med, hon hade ingen aning om att hon faktiskt hade mött Gud i mänsklig gestalt. Jesus var nämligen tvungen att komma i köttet för att kunna ”fördöma synden i köttet” en gång för alla. Jesus betalade priset på korset för våra synder och tog dödens och helvetets nycklar från djävulen när han blev ett lösen inför Fadern genom sitt eget syndfria blod. Han blev vår överstepräst inför Gud och öppnade en ny och levande väg för oss att komma frimodigt inför Guds tron (Hebr 10: 19-23).

Det var fullbordat genom Kristi ultimata offer på korset på Golgata en gång för alla. Genom Jesus har vi alltså nu möjlighet att komma till Fadern i tillbedjan i ande och sanning. Förlåten som separerade människan från Gud blev bruten när Jesus ropade på korset; ”Det är fullbordat” (Joh. [19:30]). Dörren öppnades, inte av mänsklig makt eller styrka utan genom Guds Ande (Sak 4: 6), och det var Jesus som kom för att uppenbara denna sanning för mänskligheten.  

Den samaritanska kvinnan var alltså i närvaron av hennes Förlossare och han talade ut så många underbara men underliga ord som hon inte kunde förstå. Han talade till hennes innre, men hennes andliga ögon hade ännu inte öppnats så att hon kunde ta emot vad han sade, så till slut sa hon bara förtvivlat: Jag vet att när Messias kommer då kommer han att förklara allt för oss. Då sa Jesus: Jag, den som talar till dig, jag är han (Johannes 4: 25-26).

Dessa befriande ord från Jesus gav kvinnan hopp. Kunde han kanske vara Messias, deras efterlängtade Frälsare? Hennes ögon öppnades plötsligt och hon glömde bort sitt vattenkärl och sprang in i staden och började ropa. ”Kom och se en man som berättade för mig allt som jag gjort. Kan han vara Kristus?” ([4:29]). När människorna hörde henne ropa gick de ut ur staden och kom till Jesus och efter att ha lyssnat på honom kom många till tro. Denna kvinna blev alltså den första evangelisten till folket i Samarien. Efter henne kan vi läsa i Apostlagärningarna om Philip, Petrus och många av de andra apostlarna som hade väckelse i Samarien, men det var den här kvinnan som först introducerade folket där till Messias. Hon hade en andlig längtan och törst inom sig efter Gud och Jesus introducerade henne till det ”levande vattnet” som var det enda som kunde släcka hennes törst för alltid. Hennes verkliga behov var inte vattnet i brunnen eller en annan man i sitt liv utan ett nytt liv i anden. Det var det vattnet som Jesus gav som blev till en källa inom henne till evigt liv. Gud är Ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och i sanning. Som hans skapelse och som potentiella tillbedjare måste vi ha en andlig längtan efter Guds hjärta. Vi måste ha en verklig önskan att vara i hans närvaro och ha en genuin gemenskap med honom i anden.  Jesaja säger; ”Med min själ längtar efter dig om natten, ja, anden inom mig söker dig” (Jes 26: 9a).

Vi kan tydligt se här att Jesus inte försöker att introducera någon ny religion som kommer att lösa alla kvinnans problem utan han visar henne vägen till det verkliga livet. Vi kan söka all visdom och kunskap i världen men fortfarande sakna meningen med livet. Vi kan sträva efter all jordisk rikedom och ära men ändå inte vara tillfredställda på insidan. Den samariska kvinnan behövde inte ett möte med en ny religiös filosof som kunde ge henne en ny livsinriktning, nej, hon behövde bli född på nytt och få  ett helt nytt liv och begrava det gamla livet. Hon behövde inte mer regler och lagar om hur hon skulle förbättra sin syndiga livsstil; hon behövde del av nåden från Gud. Våra gåvor och talanger, vår utbildning och erfarenhet i livet är självklart värdefulla inför att Gud och kan vara användbara för hans rike, men de kan inte rena oss från synden. Det finns ingen annan religion i världen, det är bara kristendomen som har en Frälsare som dog för mänsklighetens synder för att ge oss nytt liv. Religion har inte förmågan att frälsa oss, vi behöver Guds nåd genom Kristi fullbordade verk på Golgata.

Sann tillbedjan sker alltså i anden,  inte i köttet, därför att Gud är Ande. Gud verkar i anden och om vi vill umgås med honom måste vi finna honom där han är. Gud bor inte i kyrkor eller katedraler; han lever i de troendes hjärtan. Jesus sa att där två eller tre är samlade i hans namn där är han mitt ibland dem (Matt.18: 20). På samma sätt kan det inte vara våra speciellt utvalda sånger eller imponerande offer av olika former som kvalificerar vår tillbedjan, utan det är våra hjärtans uppriktiga överlåtelse till honom i ödmjukhet. Det är vårt personliga förhållande till Fadern i kärlek som räknas. Låt oss tillbedja i ande och sanning!

Missionär Pia Lind