Nästa punkt i gudstjänsten…

Det är helt enkelt befriande att läsa Urban Johanssons text om tillbedjan i gudstjänsten! Avskalat och enkelt – men ändå så svårt, ibland… Hjärta till hjärta och Guds närvaro och härlighet får utrymme mitt ibland oss.

/Eleonora Lahti, bloggansvarig

I en liten frikyrka på en liten ort norrut har ledningen avsatt en söndagsgudstjänst i månaden enbart för tillbedjan av Gud. Ingen predikar, det samlas inte in några pengar, ingen brandtalar för missionen. Vi tillber. Med korta uppehåll för välgörande somrar och tillfälliga besök av tomten (han finns, jag har sett honom, i spegeln) har detta nu pågått under några år. Medelåldern på scenen är kring 50, vi har aldrig haft trummor och saknar ljusshow. När det gäller valet av sånger prioriteras sådana som besökarna kan sjunga med i, snarare än obskyra men överjordiskt vackra, moderna popdängor. Vi försöker aktivt undvika texter om vad Gud ska göra för oss och fokuserar hellre på Jag Är än Jag Gör när vi tackar Fadern, lovsjunger Sonen och ger all ära till den Helige Ande. Det är en otroligt enkel tillställning.

”Tillbe”, som gudstjänsten kallas, är på många sätt något av det enklaste och det svåraste jag någonsin har gjort inom Kyrkans väggar. Det enkla är uppenbart. Det finns en enorm befrielse i vetskapen om att allt som händer den närmaste timmen utgörs av min personliga, inre eller yttre, kärleksbetygelse till min Skapare. Man behöver aldrig fokusera på nästa punkt i gudstjänsten, för den kommer aldrig. Kan du sjunga, så sjung – om inte: tänk eller viska.

Det svåra för mig personligen är att min kreativa sida regelbundet och alltmer pockande hävdar att viss utveckling måste ske, av formen och av sångerna. En gång i tiden skulle jag ha hoppat på den hästen och målat med hela paletten. Men om jag ska vara helt ärlig så kan jag inte hitta ett enda bärande skäl till att aktiviteter som lockar fler besökare, bättre ljud, lite fräckt ljus och modernare låtar skulle ära Gud mer. Det skulle föda mitt ego, absolut. Att få se allt fler besökare skulle inspirera oss alla, inte minst min känsliga konstnärssjäl, och om vi har tur och någon skulle skriva om oss i (den kristna) pressen, tror jag absolut att det skulle boosta dessa gudstjänster eftersom det ena ofta ger det andra.

Och där, käre Watson, i såväl det ena som det andra, finns problemet. Vår utmaning med Tillbe är utveckling, snarare än bristen på. Juvelen i gudstjänsten är dess enkelhet, hjärta till hjärta. Jag hävdar inte att hotet nödvändigtvis ligger i ett eventuellt framtida tillskott av trummor eller sänkt medelålder på scenen. I vår natur, åtminstone i min, ligger att få se saker växa. Men för vems skull vill jag få det att växa?

Urban Johansson

Författare och musiker

2018-10-19T11:55:04+00:00