Skapad för tillhörighet

Alla har väl brottas med känslor som handlar om vår självbild. Vem är jag, var hör jag hemma och duger jag…? Andreas Fahlcrantz refererar i sitt inlägg utifrån en undersökning om tillhörighet och rädslan att komma utanför. Och det handlar bl.a. om skam.

/Eleonora Lahti, Bloggansvarig

I dagens blogg skulle jag vilja prata om något som jag tror är fundamentalt väsentligt för alla människor, speciellt i denna tid.
Det är känslan av tillhörighet och samhörighet (orden belong och connection på engelska).
Forskning har visat att alla människor är gjorde för att känna tillhörighet.
Tillhörighet är anledning varför vi är här. Det är anledningen vi känner syfte och mening med våra liv.
För oss som kristna så kan man se att det är anledningen som Gud skapade oss. Han skapade oss för att ha en relation med oss. Att connecta. Det är vårat främsta syfte, att ha en relation med vår skapare. Men han skapade oss också med syftet att ha relationer med varandra.
Vare sig man är med i allt ifrån lovsångsteam, barnarbete, bönegrupp till ens arbete, en seglarklubb eller hockeylaget, så har man grundläggande ett behov att tillhöra något större än enbart sig själv.
Tyvärr ser vi att speciellt i västvärlden, och Sverige i synnerhet, så lever vi under individualismens ideologi. Man ska förverkliga sig själv, mycket på andras bekostnad. Jag kommer på första, andra och tredje plats och ”andra människor” blir sekundärt.
Om min karriär går före mitt äktenskap så gör inte det något, istället får man hurrarop ifrån media och det stora etablissemanget.
Det är anmärkningsvärt att vi här har störst statistik i världen av depressioner och självmord, trots en av världens bästa välfärdssamhällen. Utåt sett ser det ut som vi lyckas kolossalt, men i själva verket misslyckas vi katastrofalt.
Forskningen kring tillhörighet och samhörighet är verkligt upplysande.
Under denna forskning så utförde man stora undersökningar med folk.
Det man kom fram till tycker jag är väldigt intressant.
Frågade man dem om kärlek så berättade de om hur de hade fått sina hjärtan krossade. Frågade man om tillhörighet så berättade de om sina mest plågsamma erfarenheter av förskjutning och att bli lämnade.
När man frågade om samhörighet så målades det upp en bild av utanförskap.
Det som forskarna kom fram till, som var den gemensamma faktorn för hur folk reagerar när det kommer till dessa ämnen, var ordet: Skam.
Skam kan förstås som: rädslan för utanförskap.

”Finns det något med mig som, om andra människor fick reda på det, eller såg det, så skulle jag inte vara värd tillhörighet?”

En universiell sanning med skam är att: Alla har det.
En sak jag tycker är väldigt anmärkningsvärt är att Jesus kom just för att bära vår skam på korset. Så att vi kan vara fria från skam.

Vem känner inte igen sig i dessa tankar: ”Jag är inte tillräckligt snygg” eller ”Jag har inte tillräckligt med pengar” eller ”Jag är inte tillräckligt smart” osv osv.
Alla har vi nog sagt eller tänkt något liknande.
Det som underbygger detta tänkande är olidlig sårbarhet.
För att vi ska kunna känna tillhörighet och samhörighet så behöver vi låta oss själva bli sedda och exponerade.
För att vi ska kunna känna tillhörighet med andra så måste vi först bli sårbara.

”Äkta tillhörighet kommer genom sårbarhet.”

Därför är det så viktigt att man kan våga vara sig själv och inte behöver försöka vara någon annan ibland människor. Äkta tillhörighet kommer också av att vi kan koppla med varandra utifrån vårt äkta jag.
Den största rädslan människor har idag är inte för döden. Det är att inte känna tillhörighet. Att man sträcker sig ut och försöker koppla med någon annan men blir bortstött och förkastad. Detta är den stora rädslan folk bär på idag.
Desto större anledning att vi kristna visar världen på en annan livstil genom att vi är kärleksfulla och omfamnande när världen är kall och avvisande.
I världen idag behöver man bevisa att man är värd att bli sedd och älskad för att känna tillhörighet. Till exempel i gäng. Där behöver man bevisa att man är någon genom att kanske göra ett mandomsprov och när man klarar det så är man med, men annars blir man bortstött. Detta ska inte behöva finnas inom Kristi kropp. Att vi måste bevisa att vi är värdig varandras kärlek och tillhörighet. Jesus bevisade sin kärlek till oss när han dog för oss medan vi fortfarande var hans fiender! Wow. Det är äkta kärlek.

”Den värsta känslan i världen är inte att känna sig ensam, det är att vara med människor som får en att känna sig ensam.”

En sak man ser saknas idag i världen, och detta är inget undantag inom kyrkan, är en djup känsla av familj. Detta gäller både själva kärnfamiljen i samhället men också den stora gudsfamiljen som vi alla troende tillhör.
Om du frågar dig själv: ”Känner jag att jag tillhör en familj?”
Om svaret på den frågan är nej, hur kan man då få andra att känna tillhörighet?

Inom forskningen kunde man se en tydlig skillnad mellan de som levde med skam och de som upplevde värdighet.
Den grupp av människor som kände värdighet levde med en stark känsla av att vara älskad och känna tillhörighet till skillnad från den andra gruppen som alltid kände prestation och aldrig kände att de var ”tillräckligt bra”.
Den enda faktorn som skiljde dessa två grupper åt var att de som lever med känslan av att vara älskad och känna tillhörighet, lever med övertygelsen att de faktiskt är värda att vara älskad och att få tillhöra.
Värdighet!
Jag är värd någon annans kärlek och uppskattning. Jag är värd att få tillhöra en familj.

”Om vi ska kunna få andra människor att leva med en känsla av att vara älskad och känna tillhörighet så måste vi först känna att vi är värdig just detta.”

Vi behöver också lära oss hur av vårt främsta exempel som är Jesus.
De flesta av oss känner säkert till händelsen då Jesus möter den samaritiska kvinnan vid sykars brunn ifrån Johannes kapitel 4.
Det anmärkningsvärda med detta möte är att Jesus var både man och jude och hon var kvinna och samarier. För det första så umgicks inte män med kvinnor i den tidens kultur, sedan var judar och samarier svurna fiender och de hatade varandra.
Jesus närmar sig kvinnan och frågar om vatten.
Denna kvinna är van att bli förkastad och bortvisad då hon haft fem äktenskap där männen lämnat henne, och den man hon har just nu vill inte ens gifta sig med henne. När Jesus söker kontakt så agerar kvinnan precis som många av oss skulle göra om man är van att känna förkastelse, hon försöker stöta bort Jesus innan han kan stöta bort henne. Hon tänker: ”Han är jude och man och kommer att stöta bort mig, alltså måste jag försöka stöta bort honom först.”
Hon är en samaritisk kvinna som förväntar sig att bli förkastad.

”De som är van att leva med en risk att bli bortstötta kommer alltid försöka stöta bort andra först, som en försvarsmekanism.”

Men Jesus fortsätter och säger: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten.”
Här gör Jesus något som går helt emot dåtidens kultur och regler, han börjar undervisa en kvinna. Detta var heller inget ovanligt då Jesus ofta undervisade även kvinnor som följde honom.
En nyckel i denna händelse är det som kvinnan säger här näst: ”Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? Är du större än vår far Jakob?” Det kvinnan gör här är att hon helt plötsligt börjar känna samhörighet på grund av Jesu avväpnande kärlek. Hon går ifrån distans till gemenskap när hon säger: ”VÅR far Jakob.” Hon börjar närma sig Jesus och de kopplar med varandra.
Efter detta så kan Jesus nå hennes hjärta och genom det så får hon sitt liv förvandlat och inte bara det, hon får vara med och förvandla sin stad.

Denna historia kan lära oss otroligt mycket om hur vi kan leva våra kristna liv för att påverka vår omgivning och de människor vi möter för att skapa enhet, kärlek och tillhörighet.
Det finns en anledning varför det är så stora attacker på församlingen och familjen ibland kristna både idag men också genom alla tider. Gud skapade oss för tillhörighet och relationer för genom det så kan vi fungera som människor och känna syfte och mening.
Allt detta så vi kan säga: Jag har en familj, jag har ett folk, jag har ett land. Jag känner tillhörighet och kan vara mig själv och uppleva att jag är älskad trots mina fel och brister.
Jag behöver inte försöka vara någon annan för att passa in. Jag är mig själv och det räcker. Jag är värdig din kärlek och tillhörighet. Jag tillhör dig och du tillhör mig, och vi tillhör alla Gud, vår far.
Detta är något att kämpa för. Vår fiende försöker med alla medel stjäla, slakta och förgöra vår tillhörighet och våra relationer, men nu är det dags att vi ställer oss upp och börjar försvara det som vi skapades för.

Du är skapad för att vara älskad för den du är och känna tillhörighet. Du är värd det och du räcker som du är. Låt ingen annan säga något annat.

Andreas Fahlcrantz

2017-05-18T10:58:18+00:00