Skymmer Kyrkan Församlingen? del1/5

Vad är kyrkan och vad är församlingen…? Här kommer del ett av fem avsnitt, som Urban Johansson skrivit om församlingen för Sveriges Kristna Radios bloggläsare.  En serie värd att läsa och reflektera över – mitt i sommaren. 
/Eleonora Lahti, Bloggansvarig
Kyrkan har under sin tvåtusenåriga livstid haft sina utmaningar, varje generation sin egen. Nu är Kyrkan inte längre en liten grupp sandalklädda lärjungar som följer Jesus till fots från Samarien till Judeen, den är en koloss. Med sin ibland blodiga och många gånger självcentrerade historia riskerar därför Kyrkan att skymma det den verkligen är, nämligen Den levande gudens församling.
Att betrakta något man är en del av är vanskligt. Med örat mot marken och från ett lekmannaperspektiv kommer dock ändå följande analys: Under Kyrkans grund kan anas en skakig rullstensås. Församlingen, däremot, spritter av liv.
Detta och framtida inlägg i ämnet är en hyllning till Församlingen och dess huvud, Kristus.
Du och jag som troende är deltagare i den största och äldsta kärlekshistoria som finns, mellan Gud Fader och hans älskade Son Jesus å ena sidan och Sonen och hennes brud, församlingen å andra sidan. Det handlar bland annat om kärleken mellan Fadern och Sonen som Jesus beskriver med orden ”du har älskat mig innan världens grund var lagd.” Det finns en annan vacker bibeltext som också belyser detta:
”Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag… när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag…”
Det handlar också om kärleken mellan Gud och människa, som Jesus beskriver med orden ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” och Paulus målar fram med orden ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.” När vi absolut inte förtjänade hans kärlek, DÅ valde han att dö för oss.
Och så handlar det om kärleken mellan Gud och församlingen, där den sistnämnda i Bibeln beskrivs i bilder som ”bruden” och ”Lammets hustru”. Liksom Eva skapades som en kärlekens partner till Adam, så verkar Gud ha tänkt sig församlingen som en kärlekens partner till sin älskade Son.
Församlingen som gudomlig tanke är tidlös, evig. Jesus säger när han strax före sin död ber till Fadern: ”Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.” Om människan säger Paulus att ”… innan världens grund blev lagd har (Gud) utvalt oss i honom…” I Bibelns sista bok står det att ”…alla som har sitt namn skrivet i livets bok tillhör, från världens grundläggning, Lammet som är slaktat.”
Tankarna på församlingen är inget som lärjungarna och Jesus kokade ihop som en trevlig affärsidé kring år 30. Gud har alltid haft församlingen för sina ögon. Och vår framtid är enligt Bibeln lika bestämd som fantastisk:
”Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: ”Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung. Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.  Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är de heligas rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.”
Församlingen har, liksom vår Herre, eviga rötter, vårt framtidsperspektiv är en evighet med Lammet som brud på världens mest makalösa bröllop i himlen. Det finns alltså hopp.
Urban Johansson
Författare och musiker
Örnsköldsvik
2017-07-22T20:50:14+00:00