Släpp kontrollen!

Visst är det väl så att vi många gånger tror vi har de bästa idéerna och lösningarna på problem? Eller så kanske vi backar och tänker ”inte ska väl jag…” Att ta kontroll eller släppa kontrollen – ja, det är frågan det hur man ska göra, en problematik som Andreas Fahlcrantz belyser. Ett dilemma som kräver sin vishet. 

/Eleonora Lahti, Bloggansvarig

 

 

Släpp kontrollen!

Dessa två ord kan för vissa vara den värsta mardröm och för andra, den skönaste känslan på jorden.

Jag har insett mer och mer, ju äldre man har blivit och ju mer erfarenhet man har skaffat sig, att jag i grund och botten är en kontrollmänniska.
Om jag inte har koll på läget så infinner sig ganska snabbt en väldigt obekväm känsla och jag börjar leta efter sätt att skapa kontroll över min omgivning.
Detta är såklart något som vissa, om inte många, säkert kan känna igen sig i. Man vill inget hellre än att kunna släppa kontrollen men något inom en gör det nästan omöjligt.
Oftast går också kontrollmänniskor och planeringsmänniskor väldigt bra ihop då planering är en viss typ av kontroll. Det kan också vara så att man är både en kontroll- och planeringsmänniska. Själv lutar jag mer åt det spontana, men har nu på äldre dagar (är dock fortfarande BARA en medelålders ungdom) börjat uppskatta mer och mer när det finns en bra och detaljerad planering i ett sammanhang.

Varför delar jag med mig av detta då?
Jo jag har insett att skapa kontroll kan vara en väldigt fördel ibland, när det är i rätt situation och rätt sammanhang, men ibland är det något som gör att man hamnar i konflikt med andra och även med sig själv.
Man känner en frustration över att saker inte görs på MITT sätt och därför vill jag lägga mig i och se till att det blir på MITT sätt (alltså det BÄSTA sättet.) 😛
Denna insikt har varit väldigt avgörande för mig själv när det kommer till relationer, både i familjen, ibland vänner men också framför allt inom kyrkan i allmänhet och i lovsångsteamet i synnerhet.

De två orden ”släpp kontrollen” har jag försökt intala mig själv x antal gånger när det kommer till planeringar och olika resor och evenemang som vi antingen deltar i eller anordnar själva, men det är inte lätt att faktiskt lyssna och handla på det.
Sen är det ju också en balansgång, när ska man ”ta kontrollen” över en situation och när ska man släppa den?

Det kan handla om att man arrangerar ett evenemang där flera är inblandade och min tillsatta roll i det hela är att exempelvis spela piano, men i slutändan är jag både pianist, snickare, fixar med dekoren och ställer in ljudet. (Jag kanske även är och fingrar på rökmaskinen som stod lite snett, för jag vet ju bäst hur den ska stå och blåsa rök.)
Nu är jag väldigt ärlig, men kanske någon känner igen sig och förstår mitt dilemma och att jag kan få tala in i diin situation. 🙂

En annan gång så är det faktiskt så att det är saker som inte blivit gjorda och alla har litat på att ”nån annan” ska fixa det, då är det väldigt bra att ha egenskapen att kunna ”ta kontrollen” över den situationen och gå in och se till så det blir gjort. Oftast i dessa situationer är det en tillgång och folk blir mest bara glada att man tog initiativet. Vi vet ju alla att den där personen ”nån annan” faktiskt inte existerar. 😉

Man lär sig snabbt att många människor är olika och de som inte bryr sig om ordning och detaljer står ibland i total kontrast till en själv som allt som oftast föredrar ordning och detaljerade planeringar.

När det kommer till att leda lovsång så är det här med kontroll såklart också en utmaning. Att våga släppa kontrollen till den helige ande och lita på att han faktiskt vet bättre än jag och att mitt i kaos kan han verka och göra det han vill.
Jag älskar när man verkligen känner att den helige ande tar över och en själv får bara sätta sig i passageraresätet och följa med på resan.
Det är spännande och lärorikt och man känner också att oftast i sådana situationer så är kontrollbehovet en väldigt begränsning för vad Gud vill göra, både ibland människorna i samlingen men också i en själv. De gåvor Gud lagt ner kan vi själva begränsa genom att ha det på vårt sätt men om vi släpper till så kan Gud låta oss blomma ut på ett mäktigt sätt och gåvorna kommer till sin rätt och får bli till välsignelse både för mig själv och för andra.
Sen kan ett visst mått av ordning och kontroll vara viktigt också, just FÖR att Gud ska kunna göra det han vill.
Gud är ordningens Gud, men det betyder inte att Gud inte kan göra saker som ibland både föregås och efterföljs av något som i våra ögon kan sammanfattas som, kaos.

Min övertygelse är att vi alla är skapade med olika gåvor och olika uppgifter och trots att vi kan vara så väldigt olika så är det just det som är det vackra och gör att vi tillsammans kompletterar varandra i Guds församling. För mig har detta varit en process som långt ifrån är klar. Jag börjar dock mer och mer inse vem jag är och hur jag fungerar och därför kan jag också få andra att förstå mig mer och samtidigt skapas mer förståelse i mig för andras sätt att vara och se på saker.
Jag tror att oavsett sammanhang, oavsett om man är med i lovsången eller bara tillhör en vänkrets, så behöver vi lära oss att förhålla oss till varandras olikheter för att få djupare relationer. Utifrån det kan vi bygga något starkt tillsammans.

Så du som känner att du har ett starkt kontrollbehov, att du oftast har svårt att låta bli att få det på ditt sätt, till dig ger jag rådet som jag gett mig själv: Våga lita på att Guds vägar är sååå mycket högre än dina och hans tankar är sååå mycket större. Våga lita på att trots att det inte blir på ditt sätt så kan det ändå bli bäst. 🙂
Även om det ibland är skönast att ha kontroll över livet och situationen så våga helt enkelt säga till dig själv ibland: Släpp kontrollen!

 

Andreas Fahlcrantz

2017-09-05T23:02:27+00:00