Subjektivt tyckande, andlighet och kritik…

Veckans bloggare är vår egen musik- och programproducent här på Sveriges Kristna Radio, Torbjörn Frisk. En person som har till uppgift att föröka balansera kanalens musik och programutbud för oss alla lyssnare, mitt i en tid av ett enormt mediaflöde. Vad rör sig i hans huvud och hur resonerar han mitt i allt detta?  

//Eleonora Lahti, Bloggansvarig

Nu är jul och nyårssäsongen över och vi går in i nästa säsong: Melodifestivalssäsongen! Många suckar över det medan andra gläder sig… och ytterligare andra kanske inte bryr sig. Men en sak har vi alla gemensamt: Vi har alla en åsikt om Melodifestivalen.

 

Med Melodifestivalen är det som med en del dramaserier på TV. Jag arbetade själv under ett antal år som kompositör för en sådan populär långkörare på TV. Nästan alla sa ”sånt där tittar jag inte på” men samtidigt visste samma människor nästan mer om vad som hände i programmen än jag själv som satt och arbetade med produktionen hela dagarna. Samma sak med Melodifestivalen, nästan alla säger ”sånt där tittar jag inte på” men samtidigt har nästan alla en åsikt om låtarna, produktionerna och artisterna. Jag får inte sådana ekvationer att gå ihop. Om ingen ser det, hur kan man då ha en åsikt om det man inte ser och hör?

 

Jag tar min tro på fullaste allvar, men jag är inte ”andligare” än att jag kan erkänna att ser på en del serier som ”ingen ser på”, t.ex Ullared och Tunnelbanan. Nåja, har följt ett tag i alla fall innan jag tröttnade på att alla avsnitt till slut blev nästan likadana. Man kanske borde sluta sända programserier innan de nötts ut helt och hållet – ett litet tips jag bjuder på 😉 Men jag såg det därför att jag började titta och blev sedan nyfiken på ”konstiga” männsikor som är så långt ifrån mig själv som man kan komma – jag gillar människor som inte är stöpta i samma form. Samma sak med Melodifestivalen: Jag följer det med stor iver. Inte därför att jag gillar musiken, det gör jag faktiskt inte annat än i undantagsfall, men jag är nyfiken och gillar hänga med i det som alla har en åsikt om, även jag: Musik.

 

Ja, då drar snart ”cirkusen” igång igen. Och jag kommer förmodligen återigen sitta halvsovande framför TVn, lida mig igenom, svälja kvällsteet i vrångstrupen och kommentera alla ”bottennapp” och all ”smaklöshet” jag inte förstår. ”Det var bättre när ABBA eller Carola vann och när de hade live-band istället för karaoke”. Nej, det var inte bättre, det var annorlunda. Subjektivt tyckande är inte samma sak som att kritisera det man inte förstår. Återigen samma sak som med mat: Jag kritiserar inte köttbullarna ifall jag föredrar laxen på smörgåsbordet – det bara faller mig i smaken bättre den ena dagen. Dessutom handlar musik om andras konstnärliga uttryck för det som finns inom dem och som görs till tolk för många andra.

 

Men om jag skulle ha invändningar om den allmänt gängse musiken inom olika strömningar av kristenheten så riskerar jag hamna riktigt illa ut. Anledningen är att allt för många människor blandar ihop subjektivt tyckande med andlighet. Det man förstår och tycker om blir då andligt ok och det man inte förstår eller inte tycker om blir då inte andligt ok. Men det är inte instrumentet som gör musiken andlig utan instrumentet som spelar instrumentet, dvs våra hjärtan. Om Gud inte dömer våra hjärtan så bör vi inte döma varandras hjärtan heller. Det är bättre att uppmuntra varandra där man kan uppmuntra – ”det där är inte riktigt den musik jag normalt nynnar på, men nånting i musiken fick mig att känna mig glad igen – tack!”

 

Melodifestival eller inte, det är inte det som är huvudgrejen med mitt resonemang. Jag har en önskan: Att vi förutsättningslöst skulle kunna diskutera musik och olika slags konstnärliga uttryck så som det är: Ett konstnärligt uttryck för vår inre människa. Du har rätt att tycka vad du vill så länge det är subjektivt tyckande och inte kritik. Min tolvpoängare lägger jag på att mitt i allt konstnärligt skapande uppmuntra varandra!

Torbjörn Frisk

Stockholm

2018-01-15T22:05:50+00:00