Vilken glädje att få presentera en ny bloggare på Sveriges Kristna Radio – Ingalill Lundgren! Hon är en av de pionjärer som redan på 70-talet lyfte lovsång och tillbedjan till nya höjder och berikat Kristi kropp med sina sånger. Kanske du, liksom jag, sjungit ”Ditt blod är det som renar oss – Lammets blod…” ja, då har du prisat Gud med en av de många sånger Ingalill haft nåden att få ge vidare. Och hennes skivor, ja de har spelats i många hem.
/Eleonora Lahti, bloggansvarig
Tillbedjan – är det som är djupast i mitt hjärta.
Den är inte till salu.
Den är dyrköpt och värdefullare än allt guld i världen.
Därför att den handlar om DIG, Jesus.
Du är inte vem som helst.
Det finns bara en DU.
Att förlora Dig, skulle vara slutet på mitt liv.
Det är Dig jag lever för.
Att bedröva Dig är något som jag aldrig vill.
Att skada Dig, vore alltför smärtsamt.
Du är KÄRLEKEN. Kärleken gör inte sin nästa något ont.
Du gör ingen något ont.
Den Helige Ande är så känslig. Det behövs så litet för att såra Dig.
Vi förstår nog inte det. Vi är högmodiga. Kommer med nonchalans.
Som om vi visste något Du inte vet.
Som om vi kan göra vad vi vill.
Någon slags inbillad frihet. Vi tar oss för saker som vi tycker själva är bra.
Och vår duktighet, ja, till och med vår proffsighet, inbillad eller ´riktig´, hindrar Dig.
Om vi förlitar oss på den.
Om vi åberopar vår duktighet och menar att den skulle imponera på Dig så tar vi miste.
Faktum är, att jag tror att den står i vägen.
Om vi berömmer oss av den.
Väldoften Du så innerligt önskar, uteblir.
Du vill ha hjärtan som förstått, att tillbedjan har ett pris.
Tillbedjan, där Din närvaro kommer, blir sann, därför att vi har insett, att inför Dig,
har vi inget att berömma oss av.
Allt sådant har dött.
Ur den askan, kan sedan sann rökelsedoft komma. Väldoftande.
Där utövar vi också sedan vår förnämsta kallelse:
Vi tillber Dig, böjer oss för Dig, beundrar Dig och högaktar Dig,
och är evigt tacksamma att vi får kallas dina barn!
Ps.141:2
Bild målad av Sofia Lundgren:
Jag skulle vilja dela med mej, till dej, en sång som jag skrev och spelade in för över 30 år sen. Den är lika aktuell idag, till sitt innehåll. ´Klassiskt´ och ´tidlöst´ brukar man kalla sådant som överlever generationer och bär igenom alla skiftande tider. Tror den här sången har ett sådant tidlöst budskap. Till dej och till mej! Då som nu. Lika aktuellt.
För när skulle vi sluta vara beroende av Gud? Och när blev det vi gjorde för Guds rike så bra, att vi nästan inte behövde honom?
Han blev onödig på något sätt.
Det är som med symfoniorkestern som spelade så bra och någon kommenterade efteråt: ´Ni spelade ju så fantastiskt, att ni inte hade behövt någon dirigent´.
Ja, jag säger då det..! Det var ju så, att utan honom hade det blivit pannkaka.
Förpassa Gud till åskådarläktaren är ingen bra ide´. Gör inte det i ditt liv! Det blir helt enkelt ingen bra musik att lyssna till från ditt hjärta. Flytta närmare honom. Flytta närmare Jesus. Och flytta närmare Den helige Ande, du vet…han som skulle hjälpa oss att spela bättre.
Kryp in där det är som varmast, nära hans hjärta. Där har tillbedjan sin hemvist och där blir han som mest verklig för dej.
´Dunk´, ´Dunk´, säger det. Två hjärtan som slår samstämmigt och du bara VET att du är på rätt plats.
Det är tillbedjans mitt. Och det är värdefullare än allt guld i världen. Precis som det jag skrev i början.
Gå gärna in på YouTube och lyssna till ”Då kan något hända”:
sångtext:
Det kommer inte an på vad jag gör
Det kommer bara an på vad Du gör igenom mig
Det jag försöker prestera
betyder inget
Ja, Du vill lära oss förstå
att det vi länge hållit på med
det måste ta slut
Nu är det tid för Dig, Herre
att ta över.
Ja, det vi sökt att åstadkomma
i egen kraft förutan Dig,
det hade aldrig något värde
det blev blott till beröm för mig
Nej, vill vi göra nå´t i Guds rike
får vi lämna all vår duktighet
och låta Dig ta över
ge upp vår självtillräcklighet
Så låt oss aldrig glömma det
I tider av prestation och krav från alla håll
att samma lagar inte gäller
i Guds rike
Nej, Herren räknar den som störst
som i sitt liv i allting
alltid sätter Honom först
Ser sitt behov av Honom
i var gärning
Att så kunna ge upp sig själv
Och allt det där jag tyckt jag gjort bra
Ja, det kan kosta på
Men när jag betalat priset
tar Han över
Och då kan något börja hända
när vi ger Herren själv en chans
och röjer undan allt vårt eget
som aldrig kunde kallas ´hans´
Ja, då kan något börja hända
som vi aldrig sett förut
När Herren själv får ta över
och vårt eget verk ta slut
Till sist en uppmaning till dej och mej och till oss alla:
LÅT ALDRIG LOVSÅNGEN TYSTNA!
Om det ska jag skriva mer nästa gång.
Inga-Lill Lundgren
Uppsala
