Vågar du utmana det okända?

Vad krävs av oss och vad behöver vi ha för att våga det där lilla extra – eller stora extra – för den delen? Pia Lind delar i veckans text erfarenheter som Israels barn fick när de vandrade i öknen. Inte alltid helt lätta beslut – om man tittar med de mänskliga ögonen.

/Eleonora Lahti, bloggansvarig

Ni är ett Utvalt Släkte, ett Konungsligt Prästerskap, ett Heligt Folk, ett Egendomsfolk

Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet. Mina kära, jag uppmanar er som bor här som främlingar att akta er för köttets begär, som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de som säger att ni är onda människor ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han kommer.”(1 Pet. 2:9-12[2000])

Gud har gett dig en möjlighet att göra en skillnad här på jorden. Han har kallat dig till att vara ett ljus i mörkret och en övervinnare för Hans rike, inte på grund av dina egna förmågor och talanger; men genom kraften av den Helige Ande i dej.

Gud har gett dig ett beskydd i Kristus och din kläder är bestänkta av Lammets blod så att du kan stå stark mot utmanaren. Kom alltid ihåg att du är inte är ensam utan du är i Kristus Jesus som är din Överstepräst inför Fadern. Han är också den himmelska arméns befälhavare som alltid är redo att strida för dig.

Under öken vandringen visste Israels folk att de var Guds utvalda folk och att han hade befriat dem från slaveriet i Egypten så att han skulle kunna föra dem till det förlovade landet. Men när de äntligen stod vid gränsen till sin arvedel så blev de plötsligt ställda inför ett val; att antingen göra en kraftansträngning och verkligen inta landet eller stanna kvar i öknen och ”leva som vanligt” och inte utmana det okända. Sorgligt nog valde de det senare, men inte alla…

 

”De kom till Mose och Aron och Israels menighet i Kadesh i Paranöknen. De rapporterade till dem och till hela menigheten och visade upp vad som växte i landet. De berättade för Mose: ”Vi har varit i det land som du skickade oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung – se vad som växer där! Men folket som bor där är starkt, städerna är stora och befästa, och vi såg till och med ättlingar till Anak där. I Negev bor amalekiterna, i bergsbygden hettiterna, jevuseerna och amoreerna, och längs kusten och vid Jordan bor kanaaneerna.”

När folket då vände sig mot Mose försökte Kalev lugna dem. ”Låt oss dra ut och erövra landet”, sade han. ”Vi rår på dem.” Men männen som hade varit med honom sade: ”Vi kan inte dra ut i strid mot det folket, de är starkare än vi.” De spred falska rykten bland israeliterna om det land som de hade utforskat: ”Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett land som förtär sina invånare. Och alla vi såg var storvuxna, vi såg till och med jättar där. Då tyckte vi att vi var som gräshoppor, och det måste de också ha tyckt.”(4 Mose. [13:27]-34 [2000]) 

Israeliterna tyckte att Anakiterna såg ut som någonslags jättar och de började också att sig inbilla sig att Anakiterna såg på dem som ”gräshoppor”. Den största faran med fantasi som är baserat på frukan är att den ignorerar och flyr från verkligheten, sunt förnuft och framför allt vad Gud har sagt! Paniken slår in och man kan inte tänka klart, man vill bara backa in i det välkända ”vardags lunket” som inte skrämmer. Men Gud är en Gud som rör sig framåt och han tillät inte sitt folk att stanna på vägen till sin arvedel, även om det betydde att de måste vandra rund samma berg många gånger ( Mose 2:3) Jesus predikotjänst innebar att han gick omkring med sina lärjungar och helade och befriade människor (Apg.[10:38]). Vi som Guds folk är på pingrimfärd här på jorden till vårat rätta hem i himelen(Ef [2:19], Fil [3:20], Heb [11:13]-16).

 

Gud vill att vi ska sätta vårat tilltro till honom och våga lita på att han verkligen leder oss rätt på vägen. Vi bör som Guds barn och arvingar till hans rike förstå att vi är i förbund med Skaparen av himmel och jord!Kaleb hade förstått denna sanning när Mose sände ut dem för att spionera på det förlovade landet. Han sade: ”Låt oss dra ut och erövra landet. Vi rår på dem.”(4 Mose [14:31]) Kaleb såg vad Gud såg i det förlovade landet och därför var han anorlunda mot de andra spejarna.  ”Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför ska jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar ska ta det i besittning.(4 Mose [14:24] [SFB]).

I den svenska och engelska levande Biblen står det ännu klarare;”Men med min tjänare Kaleb är det annorlunda.[Eng version: han har en anorlunda attityd]  Han har lytt migmej [Eng.version: han har förblivit lojal mot mig].Honom ska jag leda in i det land han har undersökt, och hans ättlingar ska också få sin del av landet[ENG version: få sin fulla arvedel av landet].”  [Levande Bibeln]

Kaleb hade en ande som trodde och hoppades fullt ut på vad Gud hade sagt. Han såg inte på sina egna omständigheter utan han litade på sanningen i löftet. Han såg samma Anakiter som de andra spejarna såg, men han insåg att det är Israels Gud som kommer att besegra fienden, inte mänsklig styrka eller kraft. Detta är trons ande, när vi tillåter Gud att göra sitt verk genom oss. Men frågan är om vi vågar släppa taget…?

Vad ser vi som Guds församling i Sverige idag? Fiender överallt, eller tillfällen att nå ut med Kristi kärlek till mäniskor i desperat behov av Hans nåd.

Pia Lind

2018-06-25T22:03:36+00:00